Undrentide

O

undrentide — Fri, 24 Feb 2012 08:47:03 +0000

Är det något som jag älskar med det svenska språket så är det “o”. Den här förmågan att skapa motsatser av ord bara genom att lägga till en enda bokstav. Det är fantastiskt och kul.

osnygg

okul

oordning (min favorit)

okär

opank

ooooo, bara att fortsätta

Hen får musklerna i nacken att rycka

undrentide — Fri, 24 Feb 2012 08:41:21 +0000

Något som debatteras mycket nu är pronomet “hen” som är tänkt att vara könsneutralt och därför oproblematiskt ur ett genusperspektiv. Det är ju bara det att ordet i sig är så problematiskt att det väger upp alla “lösningar” som det skulle bidra till. För min egen del kan jag inte låta bli att släppa upp en suck och rulla lätt med ögonen varje gång jag ser “hen” istället för han/hon.

Anette Skåhlberg på förlaget Sagolikt reagerade också på ordet “hen” genom att ge ut en barnbok “Känn med hen”. Hon säger: “Vi får inte ett mer jämställt samhälle genom att byta ut hon och han, utan vi riskerar att ta ett steg bakåt. I stället för att arbeta med att göra hon och han lika starka så använder man ”hen” för att slippa tänka på de problem vi egentligen har.”

Helt rätt, anser jag. Dessutom så får jag direkt bilden av en höna när jag läser hen. Därför blir ordet “hen” feminint för mig (förutom att det är så fult) och därmed är vi tillbaka där vi började. Faktum är att jag känner mig lite obekväm över att man måste gömma könen. Är det fult att vara kvinna, man, intersexuell, asexuell eller what ever?

Om man vill skriva helt könsneutralt så finns redan den och det. De funkar i text om man gör det på ett subtilt sätt och inte upprepar dem i tid och otid.

Replikskifte

undrentide — Tue, 21 Feb 2012 20:51:17 +0000

Jag vet att det är en smaksak, men jag har så svårt för talstreck (eller tankestreck) i replikskiften istället för citattecken. Det största problemet jag har med det är estetiskt. Jag tycker att det är fult. Ett sekundärt problem är att jag tycker att det ibland kan försvåra läsningen, speciellt om man gör inskjutna beskrivningar i replikerna. Jämför:

“Hon springer fortare än vinden.” Lisa stirrar på klockan. Snart halv fyra. “Bara en minut kvar.”

- Hon springer fortare än vinden. Lisa stirrar på klockan. Snart halv fyra. Bara en minut kvar.

Det kanske är petigt, men vill man vara tydlig så tycker jag att man ska använda citattecken och inte talstreck. Det är klart att man kan göra nytt stycke, men då blir det konstigt med den senare repliken:

- Hon springer fortare än vinden.
Lisa stirrar på klockan. Snart halv fyra.
- Bara en minut kvar.

Och då måste man lägga till små irriterande “sa hon” och “sa han” efter för att inte skapa total förvirring. Hm, I think I’ve made my point.

Pseudonymens vara eller icke-vara

undrentide — Mon, 20 Feb 2012 07:24:57 +0000

Katarina skriver intressant och vasst om pseudonymer på Rosenfönstret. Bland annat skriver hon: “Kan du inte stå för din text inför läsaren kanske du ska ta ett djupt andetag och inse att du bör skriva för byrålådan och byrålådan allena. Det gäller allrahelst argument som “känna sig obekväm i sitt sociala sammanhang” (varför försöker du då överhuvudtaget bli publicerad? Hallå?)”.

Jag håller med henne i stort och har själv varit inne på tankarna om att använda pseudonym, speciellt när jag befann mig i fasen “undrar om folk kommer att tycka det är skit och det vill jag inte stå för”. Men till syvende och sist kom jag fram till att jag inte skulle kunna använda en pseudonym om jag så ville. Mina böcker säljs på en smal marknad och den mesta marknadsföringen görs face-to-face. Jag pratar om och presenterar mina böcker i olika sammanhang. Jag är med på konvent och jag föreläser. Det är svårt att vara en pseudonym då. Speciellt som jag då alltid skulle behöva ta tid till att förklara varför det inte är mitt namn på böckerna.

Jag förstår att förlag tar till alla marknadsföringstrick som någonsin uppfunnits, men när pseudonymen bara blir ett marknadsföringstrick, då drar jag öronen åt mig. Känns billigt, tycker jag. Nu har jag ju visserligen sån tur att det bara finns en Elin Holmerin på hela denna vida jord, så googlar man det så träffar man bara på lilla mig. Hade jag hetat Maria Karlsson, kanske jag hade funderat mer på pseuonym-grejen utifrån den aspekten.

Lovläsning och förlagsarbete

undrentide — Sun, 19 Feb 2012 17:11:06 +0000

Från och med i morgon är jag officiellt på semester, även om någon dag kommer att ägnas åt skolarbete så har jag avsatt en stor del tid till att läsa manus. Just nu har jag sex manus som väntar på läsning och jag måste sätta igång med sträckläsning för att inte det ska ta för lång tid.

Att läsa manus är i mitt tycke mer spännande än att läsa färdiga böcker. Jag kan ju faktiskt framföra mina åsikter direkt till författaren och föra en diskussion om boken utan att det leder till återvändsgränden “jo, men nu är boken ju redan tryckt”.

Det jag tycker är lite synd är att det blir väldigt lite tid kvar för mitt eget skrivande, vilket för mig till tanken att införa ett manusstopp snart. Jag vill inte heller ta mig vatten över huvudet och anta böcker för att sedan inte ha tid för dem eller författaren. Det är alltid svårt att säga nej, men det känns ändå schysstare än att anta böcker och sedan inte hinna med att korrläsa eller göra en snygg sättning av dem.

E-boken på framgång

undrentide — Wed, 15 Feb 2012 20:17:50 +0000

Marcus Jerräng skriver om e-bokens liv här och konstaterar att det äntligen har börjat lossna för den digitala boken. Kul!

Det är ju lite segt att vänja sig vid nya saker, men ju mer jag läser på skärmen desto lättare tycker jag att det är. Kanske dags att köpa sig en läsplatta.

Glöm inte att De två odjuren finns att låna eller köpa som e-bok.

Krånglande e-postadress

undrentide — Wed, 15 Feb 2012 18:56:59 +0000

Det verkar som om min e-postadress elin@undrentide.se har krånglat en del. Om du har skickat mail via den, skicka igen till elin.undrentide@gmail.com.

Landat igen, typ

undrentide — Tue, 14 Feb 2012 19:13:26 +0000

Efter en långhelg i Dublin har jag åter igen landat i Sverige, hem och jobb – med en rejäl duns. Idag var det hårt att vara lärare och det har ingenting med resan att göra.

Överallt ljuder larmrapporter om lärares hälsa. Anmälningarna till Arbetsmiljöverket her fem dubblats. Stressade lärare ger stressade elever. Det pratas om sömnproblem och utbrändhet, men ingen politiker kommer att lyfta ett finger för att förändra situationen om inte lärare blir bättre på att specificera vad problemet är.

Här följer en redogörelse för min dag i så mycket detalj som jag hann registrera (vill dock säga att jag gillar mitt jobb och har underbara elever, men ibland händer det saker):

7.50 Kommer till jobbet, tar en kopp te.

8.00-8.08 Morgonmöte

8.10-8.55 Svenska med en sjua

9.00-9.50 Språkval engelska med sjuor

10,00-11.00 Engelska med en sjua

11.00-11.20 På väg mot arbetsrummet avstyrde bråk, följde några elever till matsalen och försökte reda ut det. Försöker få tag i rektor då min lektion började 11.10, men hittar honom inte. Ger upp utredandet för tillfället.

11.25-12.20 Profillektion med nior

12.20-12.50 Lunch

12.50-13.15 förbereda svensklektionen som börjar 13.15

13.15-14.30 Svenska med åttor

14.35 Kollega kommer in för att informera mig om en annan konflikt.

14.40-15.00 går tillsammans med kollegan till ett annat klassrum för att reda ut dessa två konfliker som varit under dagen. På vägen tillbaka reder jag ut lite skolk från en annan lektion med några andra elever

15.00-16.00 sätter mig vid skrivbordet för att ringa föräldrar och informera dem. Dokumenterar dagens incidenter (6 papper att fylla i). Svarar på mail, kommer på att jag ska hålla i ett möte i morgon och sätter igång att förbereda det, hinner inte klart för att jag måste hämta sonen på fritids kl. 16. Kommer förstås för sent.

16.30 Hemma. Svarar på ett par mail till. Planerar färdigt mötet. Uppdaterar skolans hemsida och hinner börja tänka på lektionerna i morgon innan jag måste sätta igång med maten.

18.30 Lägger obstinat ner jobbet för ikväll och tittar på Judge Judy medan ungarna sitter vid datorn.

Fynda på bokrean

undrentide — Wed, 08 Feb 2012 17:24:54 +0000

Såg nu att Eldfloder finns med på årets bokrea på adlibris.se. Passa på att fynda boken när du storhandlar böcker

Att skriva är en plåga

undrentide — Tue, 07 Feb 2012 19:07:53 +0000

För många människor är hantverket forma bokstäver på ett papper till ord och meningar som hänger ihop med varandra det värsta som finns. De hatar det. De tycker att det tar för lång tid, att det är svårt, att det är onödigt, att det är krångligt eller att det är slöseri med energi. För en inbiten skrivare är detta svårt att förstå och ibland visas väldigt lite tolerans mot att alla inte tycker det är kul att skriva.

Jag stöter ihop med skrivandets plåga varje dag på svensklektionerna. Nu lyder jag under den kursplan som säger att du måste kunna skriva olika sorters texter för att nå kunskapskraven i svenska, så då gäller det att verkligen plocka fram alla sorters knep jag har i rockärmen för att få skrivovilliga att formulera någonting. Ibland lyckas de att knäcka koden och faktiskt tycka att det är hyfsat kul, men ibland så ger de upp. Det är lite sorgligt att se, men man får ta nya tag en annan dag.

Poängen med kursplanen i svenska är inte att 100% av alla elever som lämnar skolan ska bli författare. Inte heller behöver de tycka att skrivande är kul, men de ska kunna uttrycka sig så pass bra så att missförstånd minimeras eller begripligheten blir så god som möjligt. Detta för att klara av ett liv som medborgare i Sverige, för att kunna söka jobb, för att kunna skriva e-mail till sina barns lärare, till myndigheter eller insändare till tidningar. Novellen eller berättande texter måste inte stå i centrum i svenskundervisningen, även om den många gånger gör det, kanske främst i de lägre stadierna. Kanske borde vi lägga fokus på andra sorters texter istället? Sådana texter som är mer troligt att en Svensson kommer i kontakt med under sitt vuxna liv. Vad säger ni? Är skolan fel ute när det ska “berättas” så mycket i skrift?